PAM meddelade om tre dagars politiska strejker i logistikcentrum för handeln – ”Regeringen vill ändra spelreglerna för att gynna arbetsgivare”

Servicefacket PAM beslutade om tre dagars politiska strejker i logistikcentrum för handeln. Strejken berör cirka 10 000 anställda. Regeringen håller på att ändra arbetslagstiftningen och anställningsvillkoren permanent till förmån för arbetsgivarna, säger PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen.

PAM:s styrelse beslutade om nya politiska strejker, eftersom regeringen Orpo-Purra vänt dövörat till  arbetarnas nödrop.

Regeringen har redan försvagat utkomstskyddet för deltidsanställda med låg lön och arbetslösa och planerar att ytterligare förändra det finländska arbetslivet med drastiska åtgärder genom att göra det lättare att säga upp folk, begränsa strejkrätten och göra den första sjukdagen oavlönad.

Dessutom vill regeringen ändra den finska arbetsmarknadsmodellen så att den blir ännu mer arbetsgivarvänlig genom att utvidga lokala förhandlingar till företag som inte tillhör arbetsgivarförbundet.

— Precis som med regeringens nedskärningar i den sociala tryggheten, slår regeringens nu framlagda förslag allra mest mot de anställda som redan är i den svagaste ställningen, säger PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen.

Många unga och invandrare jobbar inom servicesektorn, ensamarbete är allmänt förekommande och omsättningen är hög.

—Man måste ställa sig frågan om vem som skulle avtala om de här frågorna för andra och hur rättvist det skulle vara när rätten att avtala sämre nu skulle sträcka sig företag som står helt utanför förbundens stöd och kontroll. Det är en märklig tanke att regeringen vet bättre än arbetsmarknadens parter, vilken typ av lokalt avtalande som passar för vilken bransch. Det finns en uppenbar risk att de föreslagna förändringarna skulle ytterligare fördjupa tudelningen på arbetsmarknaden, konstaterar Rönni-Sällinen.

Regeringens planer har inte heller medborgarnas stöd. Enligt en undersökning som Verian (tidigare TNS-Kantar) har gjort för PAM anser 65 procent av personer i arbetsför ålder att arbetsgivare har bättre möjligheter att påverka innehållet i slutresultatet när man avtalar lokalt om anställningsvillkoren.

Regeringen motiverar åtgärderna med deras ekonomiska och sysselsättningseffekter, men det finns inga vetenskapliga eller andra trovärdiga bevis för sysselsättningseffekterna av lokala avtal.

— Balansen i förhandlingar skulle kunna förbättras och de värsta överdrifterna dämpas om arbetstagarna skulle få tolkningsföreträde. Då skulle vi på riktigt gå mot den svenska modellen, föreslår Rönni-Sällinen.

Lokala avtal avser att man på arbetsplatsnivå kommer överens om anställningsvillkor eller ändringar i dem. Det är alltid möjligt att komma överens om villkor som är bättre än vad lagen eller kollektivavtalet säger, medan en urholkning av villkoren kan endast avtalas lokalt om lagen och kollektivavtalet tillåter det. Regeringen vill göra det möjligt att komma överens om svagare villkor även i företag som inte är med i arbetsgivarförbundet och utan att de anställda företräds av en för uppdraget utbildad förtroendeman, även om kollektivavtalet förutsätter det.

Det finns flera betydande risker med de nu föreslagna ändringarna: För det första skulle arbetsgivare som redan behandlar sina anställda dåligt få fler möjligheter att försämra arbetstagarnas ställning. För det andra kan en utvidgning av lokala avtal bidra till en orättvis konkurrens mellan företag i konkurrensutsatta inhemska marknadssektorer, vilket i slutändan leder till ett resultat som är sämre för alla. Dessutom försvagas företagens incitament att organisera sig, vilket undergräver grunden för arbetsmarknadsmodellen som bygger på allmänt bindande kollektivavtal. Allt som allt kan lokalt avtalande minska om möjligheterna till att avvika från kollektivavtalet måste begränsas för att förhindra en okontrollerad utveckling.