Garant för läkemedelsförsörjningen

Störningar i läkemedelstillgången har blivit vanligare under de senaste åren. I nyheterna har det ofta rapporterats om brist på till exempel adhd- och diabetesläkemedel. Servicechef och läkemedelstekniker Tarja Seilonen försöker trots svårigheterna se till att Kuhmo apoteks lager hålls i skick.

– Läkemedelsindustrin är idag mycket koncentrerad. Ibland tillverkas ett visst läkemedel bara på en eller två fabriker i hela världen. Om det uppstår problem i produktionen där, påverkar det snabbt alla läkemedelstillverkare. För apoteken och kunderna syns det som tillgångsproblem. Det kan hända att ett bekant läkemedel inte går att få tag på. Då måste man försöka hitta ett ersättande preparat, förklarar Seilonen.

Hon ansvarar för övervakningen av apotekets lager, beställningar och kontroll av inkommande leveranser – alltså att det finns tillräckligt med läkemedel i lagret.

Arbetet är en viktig del av den nationella försörjningsberedskapen. Enligt lag måste apoteken ha ett lager av centrala läkemedel som räcker för minst 14 dagar.

Seilonens arbetsdagar fylls också med kontorsarbetes så som fakturering och uppdatering av kundregistret, samt av kundservice. Hon sköter kassan och betjänar kunder på egenvårdsavdelningen.

– Vi läkemedelstekniker får inte ge läkemedelsrådgivning så som farmaceuter, men vi kan till exempel ge information om hudvårdsprodukter. Även det kräver ständig inlärning eftersom det hela tiden kommer nya produkter, säger Seilonen.

Även vid kassan måste man vara uppmärksam, eftersom kunden kan ha valt ett egenvårdsmedel som inte passar ihop med hens övriga medicinering. Om Seilonen märker en skadlig kombination, ropar hon på en farmaceut som kan kontrollera kompatibiliteten.

Apoteksreformen hotar små orter

44-åriga Seilonen började sin apotekskarriär för nästan 25 år sedan, direkt efter skolan.

– Efter gymnasiet funderade jag på vad jag skulle göra. Jag tilltalades av den noggrannhet och ordning som jag förknippade med apoteksbranschen, och även laboratoriearbete intresserade mig. Jag började studera till läkemedelsarbetare, som idag motsvarar läkemedelstekniker.

Under de senaste tjugo åren har apoteksarbetet enligt Seilonen förändrats rejält. I början av sin karriär fick hon arbeta i laboratoriet. Då tillverkade apoteken själva till exempel kamfertinktur, hostmedicin och liniment för muskelvård.

Idag har laboratoriearbetet nästan helt försvunnit från apoteken.

Seilonens arbetsplats, Kuhmo apotek, är stadens enda apotek. Personalen består av cirka 15 personer.

– Vi har ett fantastiskt gäng, och även arbetsgivaren är trevlig och lätt att närma sig, säger hon uppskattande.

Tillsammans med apotekaren Mika Karhu har Seilonen utvecklat och planerat lagersystemet och beställningsrutinerna.

På en liten ort blir också kunderna bekanta med åren.

Om apoteksarbetet förändrats mycket på 20 år, kan ännu större förändringar vara på väg. Regeringen planerar en apoteksreform där försäljningen av receptfria läkemedel ska tillåtas i matbutiker.

Seilonen anser att regeringen inte har tänkt igenom konsekvenserna av reformen särskilt noga.

– Många apotek klarar sig inte ekonomiskt enbart på försäljning av receptbelagda mediciner. Reformen skulle innebära att apoteksnätverket krymper. På små orter kan det betyda att det enda apoteket försvinner, och då måste kunderna resa längre för att få sina mediciner.

Hon instämmer också i kritiken om att försäljning av läkemedel som kräver särskild expertis inte hör hemma i dagligvaruhandeln.

– Även vanliga värktabletter kan ha biverkningar, påpekar hon.

Lika semesterdagar åt alla

Under sina år i branschen har Seilonen också haft många förtroendeuppdrag. Hon är medlem i PAM:s fullmäktige, sitter i avtalsutskottet för apoteksbranschen och är ordförande för PAM-avdelningen för apoteksanställda.

– Det är alltid någon som har lyckats övertala mig att gå med.

Seilonen anser att PAM-uppdragen är viktiga. De ger henne möjlighet att föra medlemmarnas åsikter vidare till förhandlingsborden.

Hon ser fram emot den pågående avtalsrörelsen med stort intresse. För första gången fungerar teknologiindustrins avtal som tak för löneförhöjningarna. Arbetsgivare och arbetstagare inom industrin kom nyligen överens om en höjning på 7,8 procent över tre år.

– Lönen och köpkraften är alltid det som intresserar på fältet. En långvarig önskan har också varit att få lika många semesterdagar som farmaceuterna. De har för tillfället tre dagar mer per år än vi har.

Just nu pågår också en reform av apotekens arbetstagares lönesystem. Avsikten är att betona kompetens och arbetsuppgifter mer än tidigare. I nuläget är det i huvudsak titel och arbetserfarenhet som påverkar lönen.

– Jag tycker att det är helt rätt att kompetens belönas, säger Seilonen.

Förhandlingarna om apoteksbranschens kollektivavtal har bara börjat. Avtalsperioden löper ut i slutet av april.

Inget att klaga på

Mångsidigheten och variationen – det är det bästa med apoteksarbetet enligt Seilonen. Ingen arbetsdag är den andra lik.

Hon säger också att hon gillar utmaningar och problemlösning. Det behövs när man försöker hålla lagret uppdaterat, trots att läkemedelsgrossisterna ibland inte har nåt att sälja.

– Jag kan inte komma på något negativt med det här arbetet. Än idag, efter 24 år, känns det alltid roligt att gå till jobbet.

Text: Anu Vallinkoski 
Bilder: Kimmo Rauatmaa