Anständigt arbete främjar jämställdheten och bekämpar fattigdom

President Tarja Halonen, 78, hälsar oss välkomna till sitt kontor och vi går genom foajén till ett ljust mötesrum.  

Förtroendeuppdragen i många organisationer och nätverk såväl i hemlandet som internationellt har hållit presidenten sysselsatt sedan hennes andra mandatperiod tog slut 2012. Halonen är särskilt aktiv i frågor som rör hållbar utveckling, jämställdhet och fredsmedling.  

Om dessa påminner också den cirkelformade pins som pryder presidentens bröst. Den symboliserar FN:s mål för hållbar utveckling som syftar till att utrota den extrema fattigdomen ur världen och säkra välståndet på ett för miljön hållbart sätt senast 2030.  

Ett anständigt arbete är en del av hållbar utveckling

I målsättningarna för hållbar utveckling syns också Tarja Halonens eget handavtryck. I början av millenniet lade man på många nivåer i samhället märke till att den internationaliserade arbetsmarknaden och kapitalets fria rörlighet starkt hade förändrat villkoren för arbetet. En del arbetstagare gynnades av den bredare arbetsmarknaden, men för många innebar det sämre arbetsförhållanden och en osäkrare ställning.  

Halonen fungerade då som andra ordförande för Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension, som inrättats av FN:s arbetsorganisation ILO. Hon talade aktivt för att arbete ska betraktas som en central faktor som påverkar människors liv, samhället och en rättvis utveckling.  

Det handlar inte om någon liten sak, eftersom de villkor under vilka man arbetar spelar en viktig roll när det gäller att utrota fattigdomen. När en arbetstagare får lön som räcker till näringsrik mat, boende och att försörja en familj, minskar fattigdomen.  

Världskommissionens arbete lade grunden för ILO:s antagande av begreppet decent work, som på svenska kallas anständigt arbete eller människovärdigt arbete.  

”Vi sökte ett ord som uttryckte rimlighet. Jag har själv använt ett sådant västfinskt ord som ’säällinen’ (anständig).” 

Ett anständigt arbete innebär ett tryggt arbete som garanterar en tillräcklig utkomst som inte diskriminerar någon och som också respekterar rätten att grunda fackföreningar och ansluta sig till dem. Anständigt arbete är ett centralt begrepp också i fråga om jämställdhet, miljö och fred.  

Senare inkluderades anständigt arbete i FN:s millenniemål och den därpå följande Agenda2030. Halonen ledde ILO:s arbetsgrupp och gjorde henne till en påverkare på internationell nivå. 

”Vi klarade av vår uppgift på tre år. Det har varit min mest positiva erfarenhet av internationellt kommissionsarbete”, berättar hon. 

Mot ett mer jämställt arbetsliv   

Under sin politiska och internationella karriär har Halonen banat väg för alla kvinnor till ledande positioner i samhället. Hon var den första kvinnliga juristen i FFC, den första kvinnliga justitieministern, utrikesministern samt presidenten.  

Tarja Halonen räknar att hon varit i arbetslivet i sammanlagt ett halvt sekel.  

”Den mest betydande förändringen i arbetslivet under min karriär har varit att kvinnors rättigheter har blivit frågor som gäller mänskliga rättigheter”, säger hon utan att tveka. 

När Halonen i slutet av 1960-talet utexaminerades som jurist och inledde sin karriär som socialsekreterare vid Finlands studentkårers förbund (FSF), var kvinnors arbete ett välkommet tillskott till familjens ekonomi och gav kvinnorna handlingsmöjligheter. Samtidigt sågs det som självklart att arbetet inte fick utgöra ett hinder för familjen och omsorgen om de nära och kära. 

”Kvinnorna hade en dubbel arbetsbörda. Jag har själv upplevt det i mitt eget hem.” 

Föräldrarna som var fackföreningsaktiva suckade av lättnad när dottern Tarja övergick från studentpolitiken till att bli jurist vid FFC. Halonen beskriver fackföreningsrörelsen som ett viktigt hem och ett kärt område där hon verkade i ett årtionde. I samma andetag konstaterar hon dock att arbetarrörelsen hade sina egna utmaningar: gränsen mellan arbete och fritid blev suddig och skillnaderna mellan ”kvinnors och mäns uppgifter” var tydliga med märkbara löneskillnader.  

När Halonen fick sin dotter Anna, hämtades det sjuka barnets vårdavtal till förlossningsavdelningen för granskning, för ”det skulle inte finnas tid för det när hon kommit hem från sjukhuset”.  

”Jag säger alltid själv med glimten i ögat att ingen behöver vara en hjälte! Saker måste ordna sig utan att någon behöver ta på sig hjälterollen.” 

Nya förebilder

När Halonen inledde sin karriär som riksdagsledamot blev hon strax efter det också ensamförsörjande förälder. Då jag frågar hur det gick att sammanjämka karriär och familj på den tiden, brister hon ut i skratt.  

”Inte sammanjämkades det alls!”  

Efter en stund blir hon allvarlig. 

”Å andra sidan var det lättare att som småbarnsmamma arbeta som riksdagsledamot än som jurist för ett fackförbund, för i riksdagen kunde man på den tiden åtminstone i viss mån själv ordna sin arbetsrytm”, funderar hon. 

Den nuvarande regeringen ser Halonen som en viktig föregångare vad gäller sammanjämkningen av arbete och familj. 

”Jag tycker det har varit otroligt glädjande att ministrarna har fått bebisar och återgått till arbetslivet. Det här har varit en betydande tidsperiod. Man föregår med gott exempel och skapar en berättelse om hur arbetslivet bör organiseras utan att man behöver skapa hjältemyter.”  

I det finländska arbetslivet ser Halonen fortsättningsvis två viktiga utmaningar då det gäller jämställdheten: hat som riktar sig mot kön, och lika löner. 

”Lika löner har varit en överraskande seg och svår fråga att lösa. Utbildningen, socialpolitiken, hälsovården och servicesektorn i sin helhet, som ännu är kvinnodominerade branscher, ligger särskilt efter jämfört med andra sektorer”, säger Halonen. 

Rättigheterna i arbetslivet kräver kontinuerligt arbete  

Trots att anständigt arbete varit en målsättning som hört till ILO:s verksamhet i mer än tjugo år och allmänt ses som en nyckel till att utrota fattigdomen, är trygga arbetsförhållanden och en lön som går att leva på ännu en avlägsen dröm för många arbetstagare runt om i världen. Om detta påminner också temadagen för anständigt arbete som ordnas av fackrörelsen och firas i början av oktober. 

Omställningen i arbetslivet och globaliseringen har också fört med sig nya situationer när det gäller arbetstagarnas rättigheter som Halonen anser bör tas itu med.  

”Då arbetslivet blir allt mer internationellt har man till exempel inte i arbetsrätten, vare sig den internationella eller nationella, beaktat personer som arbetar i flera olika länder, antingen på grund av sin karriär eller sin livssituation. Det skulle vara viktigt att bygga upp deras socialskydd, arbetssäkerhet och arbetsrätt. Jag hoppas att dessa saker ska finnas på agendan.” 

Hur arbetslivets rättigheter kan främjas såväl i hemlandet som internationellt beror enligt Halonen i hög grad på hur man förhåller sig till fackföreningsrörelsen.  

“Utveckling tar tid och ibland innebär det också att man går back.”

Halonen, som gjort en lång karriär som medborgaraktivist och samhällspåverkare, vet att utveckling tar tid och att det ibland också innebär att man går back − vilket har varit fallet för fackföreningsrörelsen de senaste åren.  

Det är centralt att identifiera att människans ställning i arbetslivet är mycket annorlunda och att det kollektiva avtalssystemet behövs också i framtiden för att trygga de anställdas minimirättigheter.  

Halonen anser att när fattigdomen och arbetslösheten blir allt mer splittrade är folk numera mer benägna att klandra sig själv för sin situation, trots att förhållandena i samhället påverkar hurdana möjligheter man har att lyckas.  

Hon vill uppmuntra unga att aktivt verka för ett bättre arbetsliv och för en mer omfattande hållbar utveckling. 

”Alla saker är omöjliga tills de är gjorda. Hållbar utveckling är en lång marsch. Det är inte ett projekt utan en förändring i livets inriktning som behövs för att var och en ska ha rätt att njuta av livet.” 

Samtidigt påminner hon oss också om att vara nådiga och göra saker tillsammans. 

”Det är viktigt att komma ihåg att det som man kan göra på ett hyggligt sätt räcker. Vars och ens eget bidrag kan vara avgörande, men ingen kan ensam förändra världen, utan det är allas vårt ansvar. Det är ett kontinuerligt arbete.”   

I slutet av intervjun önskar Halonen oss ännu humor och seghet. Det är antagligen också dessa krafter som burit henne genom hennes betydande karriär. 

 

Katri Merikallios bok Tarja Halonen – Erään aktivistin tarina (Into 2022) har använts som källa för artikeln.