Skip to content
Framsida » Kollektivavtal » Förhandlingar om anställningsvillkor » Lokala avtal

Lokala avtal

Allmänt bindande kollektivavtal behövs för att trygga arbetstagarnas ställning. De garanterar minimianställningsvillkor, t.ex. minimilöner, för personer som arbetar inom samma bransch. Vid sidan av detta är det möjligt att förbättra anställningsvillkoren på arbetsplatsen genom lokala avtal.

Med lokala avtal avses avtal om anställningsvillkoren eller ändring av dem på arbetsplatsnivå. Man kan alltid komma överens om bättre villkor än vad som anges i lag eller kollektivavtal, men försämringar av villkoren kan avtalas lokalt endast om lagen och kollektivavtalet ger möjlighet till det.

PAM:s kollektivavtal ger redan i nuläget många möjligheter till lokala avtal, till exempel om tidpunkten för när semesterpremien ska betalas, när arbetsveckan ska börja, ordinarie arbetstid, tiden man är bunden till arbete, ledigheterna under veckoslut, arbetstidsbanken och många andra frågor.

Grunderna för lokala avtal

Avtalsparter kan vara huvudförtroendemannen, förtroendemannen och individen

Lokala avtal kan ingås på huvudförtroendemannanivå, förtroendemannanivå eller individuell nivå. Man bör kontrollera i kollektivavtalet hur förhandlingarna om lokala avtal ska ske i en viss fråga.

I allmänhet avtalas på förtroendemannanivå om permanenta bestämmelser i frågor som gäller hela personalen. Sådana frågor är till exempel systemet för utjämning av arbetstiden eller tidpunkten för upprättandet av arbetsschemat. Ett avtal som ingåtts av en företrädare för personalen är bindande för alla de arbetstagare som den förtroendeman som ingått avtalet ska anses företräda. I allmänhet betyder det alla anställda på arbetsplatsen, inte bara organiserade anställda.

Det är frivilligt att ingå avtal

Avtal bygger på avtalsfrihet. Kollektivavtal och lagstiftning kan inte tvinga någon att ingå avtal.

Arbetstagarna och deras företrädare har rätt att avstå från att ingå ett lokalt avtal, om det handlar om villkor som arbetsgivaren bestämmer och det inte handlar om en riktig överenskommelse. Förhandlingar är en väsentlig del av lokala avtal. Efter förhandlingarna kan man antingen godkänna eller låta bli att godkänna avtalet. Ett avtal uppkommer inte, om parterna inte kan enas om innehållet i avtalet. Ett avtal uppkommer inte heller, om inte båda parterna anser sig ha nytta av det.

Paragrafer om lagstiftning och kollektivavtal

En snäv definition av lokala avtal innebär att kollektivavtalet ger bemyndigande att ingå avtal. Avtal om anställningsvillkoren grundar sig på lagstiftning. En del av arbetslagstiftningen är sådan att man inte kan avvika från bestämmelserna genom att försämra villkoren för arbetstagaren. Sådana bestämmelser gäller bland annat anställningsskydd, arbetstidsskydd och arbetarskydd.

  • Förhandlingar förs om avtalet och dess innehåll.
  • Avtalsparterna är oftast arbetsgivaren och förtroendemannen, i arbetarskyddsärenden kan även arbetarskyddsfullmäktig vara arbetstagarnas avtalspart. Avtalsparterna nämns oftast i kollektivavtalet eller i lag.
  • Förtroendemannen måste ta reda på arbetstagarnas åsikter innan avtalet ingås. Dessutom ska företagets organisationsgrad vara i sin ordning.
  • Förhandlingarna måste förberedas väl. Före förhandlingarna ska ärendets konsekvenser för arbetstagarna och till exempel kostnaderna utredas.
  • Efter förhandlingarna kan man antingen godkänna eller förkasta avtalet.
  • I avtalet kan man komma överens om ett enskilt ärende eller också kan man bygga upp avtalet på arbetsplatsen steg för steg så att nya bestämmelser tillkommer utöver de gamla.
  • Ett lokalt avtal kan ingås för en viss tid eller gälla tills vidare.
  • Ett avtal som gäller tills vidare kan alltid sägas upp. Uppsägningstiderna har i allmänhet avtalats i kollektivavtalet.
  • Förtroendemannen ska informera arbetstagarna om avtal som ingåtts och innehållet i dem.
  • De lokala avtalen måste förvaras på ett sådant sätt att det fortfarande är möjligt att hitta dem flera år senare.
Senast uppdaterad: 22.08.2024

Sök